lukic

Idag läste jag en artikel om en ung pojke på 13 år som hade blivit tvångsomhändertagen av socialen på grund av att han var överviktig. Många gånger har man läst att barn har blivit omhändertagna på grund av psykisk och fysisk misshandel, föräldrar med missbruk osv. Men att övervikt är en orsak till att barn blir placerade på fosterhem är något nytt för mig.

När man tänker på situationen så finns det två sidor. Självklart är övervikt hos så unga barn extrem farlig. Diabetes, högt blodtryck och förslitningsskador i lederna är bara några av problemen barnen kan komma att lida av. Och tänk er, barn är gjorda för att springa, träna, leka och vara energiska. Men när man har dessa symptom så går det inte längre att vara ett barn. Man blir fysiskt handikappad. Morgan - den 13 åriga pojken som artikeln handlade om var svårt mobbad ända sedan han var åtta år - därmed blev han även psykiskt handikappad. Så ett 13-årigt barn som både är fysiskt samt psykiskt handikappad på grund av sin överviktig är ett allvarligt problem - men vem är skyldigt till det? Jag anser att den personen som faktiskt har vårdnaden om barnet, i detta fall Morgans mamma är skyldigt till det Morgan har fått stå ut med. Det är inte ett barn i åtta års ålder som bär ansvaret till sin övervikt - ett barn i den åldern vet inte vad som är rätt eller fel och den bör inte heller vara bekymrad över sådant som överviktigt. Det är föräldrar som har satt barnet till jorden och därmed har de även en skyldighet att se till att deras barn mår bra såväl fysiskt som psykiskt. Misshandel är för mig samma sak som att låta sitt eget barn bli så pass överviktigt att det inte kan leva ett normalt liv. Och självklart bör någon se till att det kommer ett stopp på detta så att barnen får en chans till ett liv som varje barn har rätten till.

Men sedan finns det en annan sidan där vi tydligt kan se att socialen sätter överviktiga barn i fosterhem där föräldrarna inte heller är speciellt kapabla till att se till att barnet förändrar sina livsvanor. Morgan började må dåligare när han blev placerad på fosterhem där han förbjöds av socialen att ha kontakt med sin mamma.  Att placera ett barn på fosterhem och därefter inte låta föräldrarna och barnet ha någon kontakt kan skapa trauma både för barnet och föräldrarna. Morgan hanterade sitt trauma genom att äta ytterligare och gå upp i kilo. Alltså är det bara tydligt för oss att socialtjänstens tvångsomhändertagande inte fungerar som det ska. Tanken var ju att Morgon skulle börja må bättre, men effekten blev tyvärr tvärtom.

I Morgan fall hade det bästa varit om han och hans mamma fick hjälp och vägledning. Detta gäller många andra fall också - det första som bör göras är att låta en stödperson få finnas till i hemmet och hjälpa till.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att socialen och myndigheterna i Sverige hanterar ett fall utifrån det som är bäst både för barnet och föräldrarna. Och inte det som är mest ekonomiskt gynnsamt för statens plånbok.

http://www.tv4.se/1.653680/2008/10/05/straffades_for_sin_overvikt
http://www.vardguiden.se/templates/Article.aspx?Articleid=3164